Den mystiska skolan och Demontåget
Jag vet inte om det är på grund av min nya drömträning, men inatt hade jag något som jag inte haft på mycket länge:
En mardröm!
DOM DOM DOOOOMMMMMM!
Det började dock som en ganska normal dröm:
Scen 1
Jag är tillbaka i tiden. Det är första dagen på gymnasiet och jag ska snart på min första japanskalektion. Jag och några väldigt nyblivna kompisar sitter i ett lusthus på skolgården och väntar på japanskläraren som vi vet snart ska gå förbi här. Plötsligt inser jag att jag redan har slutat gymnasiet och förstår att jag måste ha hamnat ca 4 år tillbaka i tiden. Självklart ska jag dra nytta av denna fördel! Jag impar på mina skolkamrater genom att berätta att jag vet namnet på läraren, lustigt nog blir de också väldigt impade av denna information. Ungefär i samma stund kommer läraren själv gående och vi skrattar ut honom. Varför minns jag inte riktigt, men han kunde inte längre stoltsera med att presentera sitt namn. Läraren blir mycket rädd och/eller arg och slänger igen dörren till skolan.
Scen 2
Jag befinner mig nu i skolan. Det är en konstig blandning av en grundskola (där jag är lärarvikarie), ett gymnasium/universitet (där jag är ny utbytesstudent) och en överklasskola där jag är barnens butler. Min roll och folket runt omkring mig skiftar helt enkelt.
Scen 3
Jag går förbi en glasmonter i skolan. I montern ligger det en massa visningsobjekt utan något speciellt sammanhang. Jag minns en boll, en liten staty och en sopkvast. De ser ut att ligga lite huller om buller så jag bestämmer mig för att försöka ställa dem i ordning snyggt. Tyvärr så når jag inte in till alla objekt (jag vet, haha), så jag försöker använda kvastskaftet för att peta på dem. Jag ställer dock bara till det ännu mer och smyger därifrån och låtsas som ingenting. Då dyker det upp ett handikappat och missbildat barn dragen i en rullstol av en tystlåten och anonym man. Han frågar mig:
"Var det du som förstörde glasmontern? JA ELLER NEJ?". Jag säger ja i tron om att han ändå har sett mig, men lägger till att jag precis var påväg till ledningen för at erkänna mitt misstag (lögn).
"Skulle du verkligen det? JA ELLER NEJ?", fortsätter han på samma vis.
"Ja då", svarar jag.
"Jaha, så bra...", säger barnet och rullas iväg.
Scen 4
Nu är jag lite mer konkret en lärarvikarie, och skolan är nu mer lik en lågstadieskola. Det är dock fortfarande min första dag och jag blir runtvisad av en manlig lärare som jag känner igen från verkligheten, men som jag inte kan placera. Jag träffar en liten flicka som jag också känner igen från verkligheten och som jag kan placera från en förskola.
Scen 5
Flickan är kidnappad av en pedofilmördare! Det är dags att agera snabbt! Jag och min lärarkompis ger oss av i jakt på brottslingen. Vi tar oss ut ur skolan som nu har fått en mycket mer drömlik arkitektur, med rum som man måste snurra för att komma ut ur.
Scen 6
Vi går in i en tunnelbanestation där allting är målat svart.
"Titta! Snygg brud klockan 11!", viskar läraren som nu har blivit Sheriff Truman i Twin Peaks. "...Nej, vänta! Usch! Det är ju en man!" Jag kollar och ser att det är Bob, också från Twin Peaks. Han har väldigt långt hår och skulle kunna tas för en kvinna bakifrån. Han är uppenbarligen mördaren och jag vet det, men jag har nu förvandlats till FBI-agenten Dale Cooper (ifrån... Twin Peaks, har kollat på det en del) och han är inte medveten om Bobs skuld. Vi åker ner för rulltrappan som har en väldigt mystisk tunnelbanespärr monterad på sig och vi kommer ner på plattformen. Det står två tåg där, ett på varje perong. De är nersläckta som de blir när de är ej i trafik, men det sitter en hel del folk i dem. Väldigt många av dem läser tidningen. Jag (Dale Cooper) vet nu att Bob är den skyldige och att han är på ett av tågen, men jag vet inte vilket. Jag ropar åt förarna att inte åka någonvart med tågen, men som av ren illvilja stänger de dörrarna. Jag klamrar mig fast i första bästa dörr och skriker "FBI! Vänta!".
Jag lyckas ta mig in i tåget, men jag vet inte om Sheriffen lyckades hänga med. Passagerarna får panik, för de vet lika väl som jag att detta tåg är påväg till en annan dimension utan återvändo. Möjligen till och med Helvetet. Vissa passagerare går så långt att de hoppar ut genom fönstrena och tar livet av sig. Jag får känslan att om det inte var för mig skulle tåget fortfarande stå kvar på perongen, och passagerarna verkar ha samma uppfattning för de skriker på mig.
Scen 7
Jag har på något sätt lyckats ta mig upp på taket på tåget. Det åker i en mycket mycket mörk tunnel och det går mycket mycket snabbt. Tåget har nu ett mycket mycket svart ånglok, och just när jag tittar på det förvandlas det till en mycket mycket läskig demon som snabbt som attan greppar tag i min själ! I denna stund förstår jag att jag är i en dröm och försöker genast ta kontroll över den, men det är för sent och jag vaknar.
/Korterik
Mordet på Fröken Ek
Denna drøm var vældigt stark och detaljrik och dærfør førhoppningsvis ett bra førsta inlægg i drømbloggen.
Jag kommer ihåg 5 scener i kronologisk ordning:
Scen 1
Jag sitter i en øken på en bænk med en ansiktsløs manlig kompis. Han ska resa någonstans och vi væntar på en droska som ska ta honom till flygplatsen eller liknande. Det kommer flera droskor med 10-minutersintervaller (bra kollektivtrafik i øknen), men min kompis vågar inte gå på någon. Han har kommit fram till att han vill stanna hemma. Det børjar bli ont om tid. Till slut lyckas jag få honom att gå med på att åka om jag føljer med honom på resan. Vi tar den absolut sista vi kan ta før att hinna med flyget. Føraren har en møssa nerdragen øver øgonen och så fort jag ser honom vet jag att han ær den blivande mørdaren (!).
Scen 2
Jag vaknar i øverslafen på en tvåvåningssæng. Vi ær framme och jag vet att min kompis (som nu tillfælligt fått min kusin Viktors ansikte) har haft ihop det med en av min post-pubertala tids størsta kærlekar, Frøken Ek. De ligger i underslafen i sængen mitt emot i rummet.
"God morgon, Viktor. Och tjaaaa, Frøken Ek!", sæger jag och lyckas låta nonchalant, men jag ær egentligen vældigt ledsen och avundsjuk. Det visar sig dock att det inte ær Frøken Ek som ligger bredvid Viktor, utan min kompis Alfreds flickvæn Sophie. De skrattar åt mig och sæger att Frøken Ek ligger i underslafen under mig. Jag lutar mig øver kanten och hælsar på samma nonchalanta vis. Jag ær glad att hon inte legat med någon, men blir direkt ledsen før att hon inte verkar glad att se mig.
Scen 3
Jag och Frøken Ek har ætit middag med våra kompisar och det visar sig nu att vi ær i en lægenhet i Stockholm. Vi børjar dansa medans de andra æter vidare och sedan kysser vi varandra (vi går egentligen længre æn så, men de detaljerna kan ni få slippa).
Scen 4
Jag och Frøken Ek ær på en pub och jag bestæller en øl. Bartendern fyller ølglaset till knappt hælften och skopar sedan upp en massa lødder från en tubliknande behållare och hæller det i glaset så att det ser fullt ut. Han gør det helt utan skam, som om det ær så man gør hær i staden (inte Stockholm længre). Jag blir egentligen lite arg men orkar inte bråka. Pløtsligt kommer mørdaren fram och mørdar Frøken Ek. Mordet i sig ær ganska luddigt.
Scen 5
Jag och min återigen ansiktsløsa kompis har fångat mørdaren då vi uppenbarligen ær poliser. Vi har honom inte i handbojor utan vi går med honom helt vanligt och vænskapligt på en gata i en djungelstad. Vi går førbi en toalettbyggnad med båtfønster och marinliknande inredning och vi bestæmmer oss før att kissa. Mørdaren ær inte kissnødigså han stannar ute. Nær jag kommit in kommer jag på att det kanske inte var en sån bra idé, så jag smyger ut och spionerar på honom. Han flyr inte, men jag vet inte om det ær før att han såg mig eller før att han bara ær ærlig. Hur som helst så sæger jag till min kompis nær han knæpper gylfen: "Mørdare eller ej. Men den dær [Førnamn Efternamn] ær ændå en jævligt sjysst typ. Kompisen håller med.
/Korterik
Och, ja, Frøken Ek heter egentligen något annat.
Jag kommer ihåg 5 scener i kronologisk ordning:
Scen 1
Jag sitter i en øken på en bænk med en ansiktsløs manlig kompis. Han ska resa någonstans och vi væntar på en droska som ska ta honom till flygplatsen eller liknande. Det kommer flera droskor med 10-minutersintervaller (bra kollektivtrafik i øknen), men min kompis vågar inte gå på någon. Han har kommit fram till att han vill stanna hemma. Det børjar bli ont om tid. Till slut lyckas jag få honom att gå med på att åka om jag føljer med honom på resan. Vi tar den absolut sista vi kan ta før att hinna med flyget. Føraren har en møssa nerdragen øver øgonen och så fort jag ser honom vet jag att han ær den blivande mørdaren (!).
Scen 2
Jag vaknar i øverslafen på en tvåvåningssæng. Vi ær framme och jag vet att min kompis (som nu tillfælligt fått min kusin Viktors ansikte) har haft ihop det med en av min post-pubertala tids størsta kærlekar, Frøken Ek. De ligger i underslafen i sængen mitt emot i rummet.
"God morgon, Viktor. Och tjaaaa, Frøken Ek!", sæger jag och lyckas låta nonchalant, men jag ær egentligen vældigt ledsen och avundsjuk. Det visar sig dock att det inte ær Frøken Ek som ligger bredvid Viktor, utan min kompis Alfreds flickvæn Sophie. De skrattar åt mig och sæger att Frøken Ek ligger i underslafen under mig. Jag lutar mig øver kanten och hælsar på samma nonchalanta vis. Jag ær glad att hon inte legat med någon, men blir direkt ledsen før att hon inte verkar glad att se mig.
Scen 3
Jag och Frøken Ek har ætit middag med våra kompisar och det visar sig nu att vi ær i en lægenhet i Stockholm. Vi børjar dansa medans de andra æter vidare och sedan kysser vi varandra (vi går egentligen længre æn så, men de detaljerna kan ni få slippa).
Scen 4
Jag och Frøken Ek ær på en pub och jag bestæller en øl. Bartendern fyller ølglaset till knappt hælften och skopar sedan upp en massa lødder från en tubliknande behållare och hæller det i glaset så att det ser fullt ut. Han gør det helt utan skam, som om det ær så man gør hær i staden (inte Stockholm længre). Jag blir egentligen lite arg men orkar inte bråka. Pløtsligt kommer mørdaren fram och mørdar Frøken Ek. Mordet i sig ær ganska luddigt.
Scen 5
Jag och min återigen ansiktsløsa kompis har fångat mørdaren då vi uppenbarligen ær poliser. Vi har honom inte i handbojor utan vi går med honom helt vanligt och vænskapligt på en gata i en djungelstad. Vi går førbi en toalettbyggnad med båtfønster och marinliknande inredning och vi bestæmmer oss før att kissa. Mørdaren ær inte kissnødigså han stannar ute. Nær jag kommit in kommer jag på att det kanske inte var en sån bra idé, så jag smyger ut och spionerar på honom. Han flyr inte, men jag vet inte om det ær før att han såg mig eller før att han bara ær ærlig. Hur som helst så sæger jag till min kompis nær han knæpper gylfen: "Mørdare eller ej. Men den dær [Førnamn Efternamn] ær ændå en jævligt sjysst typ. Kompisen håller med.
/Korterik
Och, ja, Frøken Ek heter egentligen något annat.
Drömmar
God dag! Jag introducerar hærmed Deathtrapens nya blogginslag: Drömbloggen! Jag ska næmligen førsøka bli klardrømmande och då ær det vældigt viktigt att anteckna sina drømmar. Varfør fan inte blogga om skiten också?! Nu kør vi!
/Korterik
/Korterik
