Deathtrapen

Jag fick en gång ärva en dammsugare. Den var ganska snygg, hade lite olika sugstyrkevalmöjligheter, var bekväm att använda och fungerade bra. Fram till ganska nyligen.
Jag vet inte om det är åren den flitigt använts hos min far eller mitt eget (eller mina kära kollektivkamraters) oömma hanterande av den som man ska skylla på. Förmodligen är det lite av varje (det ena behöver inte utesluta det andra). Oavsett vad orsaken var så är verkan densamma. Sladden glappar. Detta gör dammsugandet extra dyrgt och vidrigt då man behöver hålla sladden på plats med tårna medan man avlägsnar damm och således mest står och vinglar.
Men så kom min far på att jag inte fått någon inflyttningspresent av honom och hans käresta (bara en väldig massa möbler att ärva som uppenbarligen inte räknades) och erbjöd sig köpa en ny dammsugare åt mig. Idag kom han hit med skönheten (dammsugaren).
Det är en fin futuristisk (:P) sak som är uppladdningsbar och i stort sett bara är en plastkäpp med ett dammsugar munstycke.


Dessutom kan man använda den som en nätt liten handdammsugare också. Jag bangar inte.



Det kommer bli ett riktigt projekt att få upp laddningsstationen på någon lämplig vägg. Men det äblir ett senare problem.

Eller inte nödvändigtvis tidigt, klockan är ju ändå strax över elva. Det är snarare det här med att vakna - och inse att man är den enda vakna individen i lägenheten - som är ganska dött. Jag somnade kanske vid tolv på natten och då var alla andra fortfarande i farten. Omöjligt att veta om de gick och lade sig vid klockan ett eller klockan åtta.

Och hur ska man då veta när det är okej att väcka folk. Även om klockan är elva (då det ju ändå oftast är hög tid att gå upp) blir det ju fel att väcka folk om de bara fått sina tre timmars sömn från klockan åtta. Och vad ska man göra då? Allt man kan ta sig till (förutom möjligtvis att blogga) orsakar väckningspotentiella ljud.

Nu är det ju så att Axel, en ärad gäst här hos kollektivet dödsfällan, också är vaken och uppe. Men Kettil sover/försöker sova i köket (yay, ingen frukost...) och Erik den korte sover i Falloutrummet. Tror jag. Annars hade någon suttit vid hans dator och spelat Fallout 3. Det sitter nästan alltid någon i Falloutrummet och spelar Fallout 3. Om inte den korte sover bort förmiddagarna där.

Så vad ska då en stackars, välmenande, supersnål man ta sig till såhär, strax innan tolv?

Det väger mellan Metroid Prime Trilogy och Final Fantasy IX. Vad jag vill spela och vad jag bör spela respektive.

Kanske blir det rent utav Pokémon Platinum istället.

Själv hoppas jag på frukost...

Känner mig lite som han/hon/den/det där i mitten...

Håhåjaja.

Så varför blev det ett så extremt avbrott i bloggandet? Erik beskyllde min lättja och min kran. Personligen skyller jag på annat (även om jag också är lat och har en stor, krökt näsa). Jag skyller på att jag, i alla fall de senaste två veckorna, varit upptagen.
   Upptagen? undrar ni säkert. Är inte Simon ett arbetslöst fail som bara tror att han är upptagen för att bibehålla sin flackande världsbild? Han kan väl ändå inte vara upptagen på riktigt?



Tänk för att jag är det. Jag har nämligen, hör och häpna, fått jobb. Inte bara ett jobb heller utan hela tre stycken som min tid, under hösten skal fördelas emellan. Min världsbild är i gugning. Plötsligt ser inte allt jag tittar på ut att vara lika dyrt. Jag har till och med börjat samla på kort till samlarkortspelet: The Spoils. Men det, liksom vilka jobb jag fått, är en annan historia.

Jag brände givetvis ryggen i Grekland ("Men Simon, det är ju nästan bortkastade pengar att bjuda med dig hit om du inte ska sola och bli brun.") vilket sedan, när jag kommit hem, fått lite roliga konsekvenser. eller snarare en. Grov fjällning.

För en knapp vecka sedan (då det var som värst) vaknade jag i detta.



Ryggen såg ut som den på en stackars strålskadad mutant. Jag var inte helt ledsen.



Min flickvän var lyrisk i veckor.

Efter att ha rest ett tag med min mor, moster och de vanliga personerna fick jag fnatt vid insikten av att allt aer likadant. Samma samma. Hela tiden. Efter detta ryck har jag slutligen beslutat mig att ge mig av ensam. Eller snudd pao ensam. Jag har i alla fall flickan min med. Det kaenns bra.

Efter att ha lol:at aot Eriks brist pao prickar och ringar smakar jag nu samma kloda. Det visar sig visserligen vara en ganska bra svenskstreatch att aktivt undvika ord mid sagda prickar och ringar. Lite knepigt att skriva det man vill, givetvis, men det finns relativt gott om prick- och ringfria synonymer.

Vet ej om, hur och vid vilken tidpunkt en andra greklandslogg kan komma upp.



Bild funnen i datorn jag sitter vid.

Konstigt nog är jag inte så död. Ännu. Fyra timmars sömn kanske inte är riktigt lika destruktivt i små doser som jag från början tänkt mig. Jag åker snart. Väldigt snart. Nu är det bara packning av handbagage och frukost kvar innan jag är på väg.


Jag bangar inte på att besöka Folegandros sedan. Vi får se vilken ö det blir. Inget är bestämt ännu.

På återseende.

Så imorgon ska jag upp väldigt tidigt (enligt mina mått) och ta mig iväg via T-centralen till Arlana mot Grekland. Flygbolaget som vi skulle åkt med har ställt in sitt plan och vi åker således lite tidigare. Typ två dagar tidigare än planerat.

Här har vi då början på min packning.

Det ska bli riktigt skönt att resa igen. Saknar inte Grekland så mycket som resandet i sig.

Nu när jag har packningen under kontroll ska jag nog spela lite mer Metroid Prime 3: Corruption.

På återseende.

Kom ihåg att träna upp en Pinsir med Mold breaker.



(Rättad för att Mold breaker uppenbarligen är två ord. Ack denna engelska.)

Efter att ha förlorat de tre pokémonstrider jag utkämpat nu inatt är det slutligen dags att sova. Scouten är inte hemma ännu (skulle komma hem idag, han sover säkert hos någon förälder) så han lär väl komma inklampandes här imorgon, mer eller mindre, bitti, väcka mig och vara sådär äckligt hurtig som han är så bra på.

Kom vad komma skall.

Jag somnade faktiskt innan jag lyckades läsa V for Vendetta igår. Läste dock (väldigt) lite idag och den är bra hittills.


Nej, det är inte jag som gjort kläderna eller tagit bilden. Jag äger givetvis heller inga som helst rättigheter till Pokémon. Bara så att du vet.

Jag vaknade ungefär klockan tolv idag och konstaterade redan då två saker:

1. Jag har sovit i hela tretton timmar.

2. Jag mår inte helt bra av att sova tretton timmar.

Efter min korta morgonritual (som involverar rörelser jag lärt mig under min termin som kendoutövare) åt jag frukost (rostat bröd, som vi för en gångs skull har mycket av, med smör och skivor av färsk gurka på, och så salt på det). Jag konstaterade då att vår köksbänk blev både smulig, smörbestänkt och gurkbestänkt. På grund av det bestämde jag mig tidigt i frukosten för att efteråt torka av köksbänken. Det gjorde jag också och konstaterade då två saker:

A. Torkar man av en yta som är smutsig så blir den ren.

B. Det känns som att jag är den enda i hushållet som faktiskt torkar av smutsiga ytor i köket.

Innan jag han konstatera att det suger att [infoga konstaterande B] ringde min bror och påminde om att vi skulle ut och shoppa idag. Alltid något.

Så har Erik givit sig av till det kära tvillinglandet där folk pratar konstigt. (Nej, inte Småland, Norge.)  Det känns lite ensamt på något sätt. Erik i (färd att resa till) Norge och Scouten på scoutläger. Oj voj.

Som tur är har jag spontaninförskaffat ett exemplar av Allan Moores och David Lloyds "V for Vendetta" (som jag inhandlat i den mycket charmiga butiken Staffars Serier som ligger i Mariatorget vid Mariakyrkan). Jag har bara sett filmatisering av serien och tyckte om den så vi får se vad jag tycker om den. Lär, med största sannolikhet, återkomma med tankar om den i senare poster.



Förövrigt har min älskade flickvän fått en lägenhet, jag träffade min kompis MAN och har promenerat runt i staden (för att inte nämna det förtjusande vädret) i flera timmar. Det har varit en bra dag (jag ger den 4 näsor av 5 möjliga) men nu har jag lite halvont i fötterna och behöver nog nya flipp-flopp. Det kan jag fixa imorgon.