Bristande aktivitet.
Vad händer egentligen i kollektivet dödsfällan? Varför uppdateras inte bloggen ordentligt? Hur kommer det sig att det bara är Simon som tjafsar om Pokémon när bloggen väl uppdateras?
Det kan finnas flera orsaker till att det är som det är. Till exempel:
- Simon har inget liv.
- Erik har nästan ett liv (framförallt skola).
- Erik är upptagen med att bada under sin prime-time på dygnet, och samtidigt sjunga.
- Simon gillar verkligen Pokémon.
- Simon gillar att skriva också.
Dessa är några av orsakerna till varför det är som det är. Inte alla. Inte ens svaret på frågan.
Hur är det egentligen?
POKÈMON!
Det blev inget jobb idag (men det blir på torsdag och kanske imorgon). Vissa dagar börjar aldrig och på dessa kan man, som jag gjorde idag fastna framför datorn och battle:a pokémon online. Jag brukar gilla häftiga monster såsom:
Murkrow
MurkrowSagda kråka är förmodligen mitt bästa monster som alltid gör någonting och ibland dräper hela lag (vilket inte skall tolkas som att jag vinner en massa utan att bara Murkrow är awesome). Den bravaden jag är stoltast över var när min trogna kråka dräpte en Arceus, en Mewtwo, en Ho-oh, en Darkrai och slutligen en Deoxys. Alla dessa anses för starka för att få användas i standard metan. Kråkan är inte ens fullt utvecklad...
>; D
// Simon
...
För många dagar som inte startat. I morgon dag ska jag jobba.
Snart så.
Skitspelsmaratonet börjar närma sig sitt slut. Det ska bli skönt. Väldigt skönt.
Får se om jag faktiskt lyckas komma iväg och byta mitt efternamn idag. Jag tänkte ju göra det redan i tisdags. Men idag har jag all potential i världen att komma iväg.
Bara 5 timmar och 48 minuter kvar!!
MMM
MegaManMaraton. Som en del av er kanske redan fått höra har det nu satts en tid för vårt kommande maraton.
Tisdagen den 11/1 - 2011
Jag har blivit tilldelad Mega Man Zero-spelen. för att de är lätta och jag är dålig på platformsspel. Men i mitt huvud är det för att det är manligare att hugga någon med ett lasersvärd än att skjuta någon när man inte ens kan sikta ordentligt.
Ska man skratta eller gråta? Det får vi se, men en sak är säker; man ska hålla sig vaken!
Vilket spel vill du spela? Kommentera här eller sms:a Admin-Mikael. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Filmmaratonet är nästan över!
När är det bara den slutgiltiga rösträkningen som pågår. Den sista filmen vi såg, Synecdoche New York, fick enorm uppmärksamhet trots att alla varit uppe i minst 24 timmar vid det laget. En nagelbitare med många lager. Av den nuvarande skribenten fick den det finfina betyget 5,2 av 5 möjliga.
En värdig vinnare som tyvärr många filmtittare missade.
Givetvis kommer alla resultat upp i filmformat snarast.
Sängen som försvann.
Nytt år. För mig inleddes detta, (förmodligen) spektakulära år, fint med Skansenarbete i gott sällskap och med middag och allt. När jag var klar där tyckte jag att det skulle bli skönt att ta mig hem till Tensta. Jag hoppades bara att mitt kort skulle fungera och att tunnelbanan alls skulle gå. Jag var beredd äventyer! Jag blev lite besviken. Allt funkade även om tunnelbanevagnen givetvis var prydd av olika människors uppstötta middag.
Vägen hem gick bra. Ingen var ute och sprang vid den tiden på nyårsaftonen, i Tensta i alla fall. När jag kom hem, strax innan tre, möttes jag av att Erik, Kettil, Julia och Isak höll på att se på den underbara filmen Den Enfaldige Mördaren. Efter att ha kommenterat en viss fabrikör Höglund ur filmen steg jag in i mitt rum och noterade att min säng var borta.
Jag brölade och undrade vad de hade gjort, men innerst inne blev jag glad över att få lite äventyr ändå. Erik hade framme en kamera för att dokumentera min reaktion. Där min säng tidigare stod fanns istället en lapp där det stod:
Ledtråd 1<3
Jag bestämde mig för att ta av mig alla kläder, nästan, först. Sedan undersökte jag den kluriga ledtråden och fick höra att ledtråden egentligen var på lappens baksida. Sedan satte en magnifik sängjakt igång och Erik filmade majoriteten av den även om han missade början.
Hoppas detta blir en ny tradition!
