Deathtrapen

Som jag skrev om innan tänkte jag arrangera en filmkväll för alla glada människor, med avsikt att dra igång tiden som stannat. Jag hade en liten idé om att den skulle ha varit i måndags (den 27:e). Då hade Erik kommit hem och folk var någorlunda klara med sina julfiranden. Jag vaknar på måndagen klockan tolv av att Niklas, en mycket god man som kommer med l00t lite då och då, ringer och undrar vilken film vi ska se och vilka som kommer. 

Sitter här med mina två kusiner och ska försöka dygna innan jag åker imorgon bitti. Detta dygnande är dock ganska riskfyllt då min farmor (som är nästan lika snål som simon) har beställt tågbiljetter utan sittplats. Om jag måste stå upp i dryga 9 timmar imorgon kommer jag ju säkerligen avlida, och det vill vi ju inte!

Hursomhelst, kort om min vistelse i Norge, då: Den har varit helt ok. Fick inte så roliga julklappar, men har haft roligt med familjen. Är dock väldigt ledsen över allt roligt jag missade i Stockholm. Man bara loggar in på facebook och känner att det har uppstått en massa nya internskämt som man har uteslutits från.

Något som alltid är roligt är ju iof skämt om Simons luktorgan vilket uppenbarligen har slagit i blom under min frånvaro. Denna nygamla trend hakade jag självklart snabbt på. Numera finns facebookgruppen "Alla vi som får plats i Simons näsa", joina den!

Erik har varit lika närvarande nu i jul som mamman till de japanska barnen i filmen Daremo shiranai. Detta till trotts har jag haft ett mysigt julfirande med familjen och, framförallt ett spektakulärt, brawl-fyllt och charaderdrypande efter-familjen-firande hemma hos Noah! Efter det väntade en proppfull födelsedagsmiddag i Stinas lilla lägenhet, med gott sällskap, god mat, grym chokladkaka och flera förträffliga charader.

Dags för scouten (aka jag) att ta några vackra ord till orda nu när jag fick höra att bloggen blivit aktiv igen. Som den självklara Uppsalakorrespondent jag är för kollektivet Dödsfällan måste jag dra mitt strå till stacken! Som Simon nyligen skrev så planeras ett Mega Man-Maraton av sällan skådad like i mellandagarna vilket självklart kommer bli hårt, svårt och blodigt med mycket dumheter inför en kamera som följd. Då jag varit upptagen med det Tekniska Fysikandets hårda tentaplugg(med endast femmor som följd, tackar som frågar) så har logistikfixandet inte hunnits med riktigt. Självklart Simon tänkte jag fråga dig om det går bra att vi kör skiten i...





...ditt rum.

Ge Simon lite allmän cred för de skituppgifter han frivilligt och halvt ofrivilligt sätts på att göra under våra maraton, det förtjänar han faktiskt.

Tydligare info om maratonet kommer inom kort, organisatören inom mig har vaknat!

//Mikael/Scouten/Han i Uppsala

Jag har hört ryktas om att det i mellandagarna vankas ett Megaman-maraton. Jag vet ännu inte var detta maraton kommer att äga rum men jag utgår ifrån att Mikael ser det som en självklarhet att ha det hemma i Dödsfällan och således mitt rum. Jag är mindre taggad inför detta maraton men kan ju alltid medverka som kameraman eller liknande.

Erik sitter nu i Norge och chillar med sina kussar. Han försöker även lyssna på ett radioprogram om Frank Zappa, men blir hela tiden avbruten.


Annars finns det väl inte så mycket att rapportera. Återkommer när jag har fått mina julklappar.

Jag brukar intala mig att jag är immun mot det nordiska mörkerhalvårets negativa effekter. Ändå har jag drabbats av någon form av opraktisk apati. Den är inte helt obekväm, jag behöver ju inte springa runt och frysa, men när jag sitter hemma och spelar om Bioware-spel och slötittar på Dexter kan jag vakna till och känna hur meningslös den spenderade tiden är. Och nu när både Erik och den tredje är i o-Tensta riskerar jag att förgås i en (ond?) cirkel av singelplayerspel! Jag borde göra något vettigt istället.

Alla har vi våra små karaktärsdrag och tendenser, och det är ju okej. Ett av Eriks är hans inverterade dygnsrytm. Anledningen till denna dygnsrytm har jag ingen aning om. Det kanske min korta kompisboende presenterar i ett annat inlägg.

...eller snarare "Since last time on Kollektivet Dödsfällan!", för vi har ju faktiskt inte bloggat sen Korteriks födelsedag förra året då han fyllde 20. Nu är han 21 och sitter framför Simons nya dator och bloggar och taggar för jullov 2010! Här kommer en serie recaps med de viktigaste händelserna under de senaste 14 månaderna!